Beschreibung:

ANDERS ZORN 1860-1920 Två vänner/Väninnor Olja på duk, 100 x 65 cm. Utförd under en segling i Stockholms skärgård Intygad och daterad på baksidan 1918 av konstnärens hustru Emma Zorn PROVENIENS Konsul August Wicanders samling Donation till KSAK, Kungliga Svenska Aeroklubben, Stockholm Stockholms Auktionsverk, Stora Kvalitén, våren 2007, katalognummer 2338 UTSTÄLLD Liljefors - Zorn, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1920, katalognr 95 LITTERATUR Gerda Boëthius: Zorn, Stockholm 1949, sidan 553, där upptagen under år 1913 Hook & Poltimore: Popular 19th Century Painting, 1986, avbildad på helsida i färg sidan 468 Under akademitiden hade Anders Zorn givetvis kommit i kontakt med den nakna människokroppen, den klassiska skildringen av den nakna kvinnan i det fria. Hans omfattande produktion under detta tema har naturligtvis en oerhörd spännvidd och det vore möjligen lätt att falla för frestelsen att betrakta honom som en fullfjädrad manschauvinist. Man ska då komma ihåg att modellens själsliv i denna genre har en underordnad betydelse, det vore sålunda ett stort misstag att uppfatta hans aktbilder som representativa för hans kvinnosyn. I den europeiska konsten var genren ursprungligen av mytologisk karaktär; det klassiska landskapet befolkas av nymfer, den antika mytens naturväsen. Men på 1910-talet fanns också en annan aspekt på denna typ av måleri, sedligheten. Men aktmåleriet var och är, även i sina mer sinnliga uppenbarelseformer, av hävd accepterat av museala och akademiska institutioner. Det fanns dessutom i vårt land en bred opinion, på vilken bigotteriets företrädare gjorde ett närmast löjeväckande intryck. Zorn kunde med andra ord ta sedlighetsapostlarnas aktioner med ro. Trots att Två vänner utfördes på 1910-talet är måleriet sammanhörande med nittiotalets dalaröstudier i den koloristiska samklangen mellan kvinnokroppen, vattnet och klipporna, målat med mjuka flytande penseldrag. I Två vänner lägger man märke till en obruten kraft i teckningen och linjen, däremot har färgen måhända stramats något; ljusspelet har i någon mån övertagit den breda och mångfasetterade koloriten. Anders Zorns valörmåleri har i Två vänner blivit starkt reducerat, ljus och volym antyds med hjälp av en raffinerad grön- och gråskala i bakgrunden. Färgen ligger medvetet tunt och dukens fibrer lyser igenom på några ställen. Ibland roade det Zorn att måla ytterst summariskt; han lägger en färgmosaik med grönt i många toner, det dunkla skapas med umbra, ockra och rött och vattenglittret med upphöjt vitt. Färgen lades på med breda och ganska korta penseldrag. Det hela ger ett spännande naturutsnitt, men är i själva verket en koloristisk bakgrund till flickornas ljusa hy. Detta skall dock inte ses som om klipporna och träden skulle bilda, eller gestalta, någon form av kuliss för att framhäva flickorna. Tvärtom, det geniala med Anders Zorns naketkompositioner ligger däri att kroppen och omgivningen bildar en, inte bara målerisk, utan också en naturlig enhet, som genom ett intelligent växelspel ger liv åt varandra.