Beschreibung:

BALJFÅTÖLJER, ett par, sengustavianska stockholmsarbeten, av Erik Öhrmark (mästare i Stockholm 1777-1813/16), dubbelsignerade EÖM samt en med Stockholms stolmakarämbets sigill, i den egyptiserande stilen, träskuren dekor och pastellage, förgyllda, karmar med sfinxhuvuden, sarger med bladstav, hörnfleuroner, bladhölstrade kannelerade ben med dubbel överkragning; obetydliga kompletteringar LITTERATUR Eva Nordenfelt: Ephraim Ståhl en kunglig stolmakare, Stockholm 2007, jämför snarlika typer av baljfåtöljer, sidan 70, 94, 226f Den mångsidige stolmakaren Erik Öhrmark är ett intressant fenomen, då han lyckades följa med modet från rokokon, till gustavianskt, sengustavianskt och fram till den begynnande empirens formspråk. Uppenbarligen var Öhrmark en följsam natur och kunde utmärkt ställa om efter formspråkets växlingar under drygt fyra decennier. Att hans verkstad var framgångsrik visar inte minst de många uppdrag för kungliga inredningar som Öhrmark levererade, där kvalitetskraven var högt ställda i såväl utförande som formgivning. Öhrmark utförde flera betydelsefulla uppdrag för bröderna Jean Baptiste och Louis Masreliez, vilket är ett tydligt bevis för att han tillhörde det absoluta toppskiktet av stolmakare under den sengustavianska epoken. Hans berömda sullastolar i Gustav III:s paviljong på Haga, ritade av Louis Masreliez, är ett tydligt uttryck för hans mästerskap. Baljfåtöljerna tillhör en modell som Ephraim Ståhl utförde omkring år 1800 med helt träskuren dekor, för att under 1800-talets första decennier istället gjuta dekorerna delvis i pastellage. Tydligtvis har Erik Öhrmark och Ephraim Ståhl arbetat mycket nära varandra och tagit intryck av varandras möbeltyper, möjligen har formgivningen utförts av Louis Masreliez, som gav tydliga impulser till Öhrmark. Den avancerade dekoren i egyptiserande stil fick stort genomslag i de kungliga inredningarna vid 1800-talets första decennier, som en följd av Napoleon Bonapartes beryktade fälttåg till Egypten. Den gåtfulla sfinxen blev ett populärt dekorelement, vilket passade utmärkt för scenografin i de kungliga miljöerna, där man följde kejsarmodet från Paris.