Beschreibung:

EINAR JOLIN 1890-1976 I gondolen, Venedig Signerad och daterad Jolin Venezia 1920. Olja på duk, 116,5 x 88 cm. . PROVENIENS Arkitekt Sven Wallander, Stockholm . UTSTÄLLD Jolin-Nerman, Liljevalchs konsthall, Stockholm 1957, katalognr 33 Einar Jolin Moderna Museet, Stockholm, 17 mars- 13 maj 1990, katalognr 21 . . "Här skulle han kunna leva, och här skulle han kunna måla. Just en sådan stad, pittoresk och omväxlande, alltid med något av smyckeskrin över sig, alltid med en äkt av lyrik, hade han drömt om att finna. Här kunde måleriet utan att ljuga bli dikt. Här var det dekorativa lika självfallet som det måleriska." Nils Palmgren . . Einar Jolin kom från en intellektuell familj. Hans far, Severin Jolin, var professor vid Karolinska institutet och modern kom från en ansedd läkar- och prästsläkt. Både hans faster, Ellen Jolin, och farfar, skådespelaren Johan Jolin, var erkända konstnärer. Einar Jolins val att bli konstnär stod klart från början, hans mor Julia Jolin stödde honom i denna sak. Vid 17 års ålder började han att studera vid Konstnärsförbundets skola. Här träffade han de studiekamrater som skulle komma att spela en avgörande roll för det nya tänkandet inom konsten, gruppen De Unga: Leander Engström Isaac Grünewald Arthur Carlsson, Gösta Sandels Birger Simonsson och Arthur Percy. . Jolin reste till Paris 1908 tillsammans med Isaac Grünewald som han tillbringat en tid med under sommaren i Arild. Väl där var det introduktionen vid Matisses målarskola som stod främst bland önskemålen. Därefter åtskilliga museibesök för att bekanta sig med de franska konstnärerna Manet och Renoir, samt med deras efterföljare: Cézanne, Gauguin och van Gogh. Han studerade även äldre måleri på Louvren, speciellt de så kallade primitiva italienarna. Skolningen hos Matisse blev ändå det grundläggande, där djupverkan inte är målet utan färgplanen skall sjunga dekorativt på ytan. Våren 1912 ställde han ut med några av De Unga på Salong Joel i Stockholm, vilket blev en succé. . Genom första världskriget hade ett stort antal unga skapande konstnärer utestängts från möjligheten att se världen och att studera under friare former än hemma. För många hade det livgivande ödet av intryck och inspiration skurits av och när gränserna äntligen öppnades gick strömmen utåt. De unga konstnärerna hade omkring 1920 blivit de unga resenärerna. Men det var inga alltför ystra unghästar på grönbete. Viljan och ambitionen var ett seriöst och ödmjukt arbete, att kunna tygla friheten men med en energi och en vitalitet som en ungdomens vårbäck. Jolin var en av dem som tog tillfället i akt och for så fort möjligheten gavs. Så på senvintern 1920 slog han följe med bland andra målarkamraten sedan många år, Leander Engström Färden gick till Italien till Assisi över Rom. Men efter några meningsskiljaktigheter mellan resekamraterna reste Jolin ensam vidare. Först till Arnostaden, Florens, därefter till lagunstaden Venedig, dit han kom en av de första dagarna i maj, en mycket tidig morgon, och såg solen kasta sitt första rosenskimmer över kanaler, broar, piazzor, kyrkor och palats. Redan vid ankomsten förstod Jolin att Venedig var hans stad i Italien. Det var färgernas stad och all kolorisms vagga, Tizians, Veroneses och Tintorettos stad. Han stannade hela våren och hela sommaren, och målade i full kraft - dagen var ständigt silvrig av lagunens dimma eller förgylld av den heta solen. Han målade flanerande venetianer i en lättsam tillvaro av "dolce far niente". Under sin vistelse i Venedig träffade han en ung svenska, blond och livlig, hennes namn var Britt von Zweigbergk, dotter till chefredaktören för Dagens Nyheter, Otto von Zweigbergk. De båda fattade tycke för varandra och vid hemkomsten till Stockholm senhösten 1920 stod bröllopet mellan dem. . Den aktuella målningen I gondolen, Venedig äger en virtuos ljusbehandling och delikata atmosfäriska skiftningar. De olika nyanserna av turkos över Canale della Giudecca kontrasterar med de långsmala svarta gondolerna med sina