Beschreibung:

RAGNAR SANDBERG 1902-1972 Skuggan på matbordet Signerad och daterad RS -41, -43. Olja och tempera på duk, 78 x 93 cm. UTSTÄLLD Ragnar Sandberg Göteborgs Konstmuseum 1973, katalognr 75 Skimrande västkust, Göteborgs Konstmuseum 1987, katalognr 118 Ragnar Sandberg börjar omkring 1937 metodiskt använda svart och grått i sina motiv. Inspirationen kommer delvis från en tids vistelse i Frankrike, där han ser målningar av bl a Miró, Picasso, Bores och Braque. Den sistnämdes verk beskriver han entusiastiskt: "I färg oerhört ljusa och intensíva med rent svart som ligger lik en hand över vissa delar". (Nils Ryndel, Ivarson, Sandberg, Göransson , Schiöler, s. 83) Braque lät ofta de gråsvarta tonerna överta den funktion som starka färger kunde ha i en komposition. Sandbergs måleri utvecklas nu i samma riktning. Väl hemkommen till Sverige igen var hans bildbank självklart fylld med alla intryck från Frankrike men han fortsatte att utforska måleriet utifrån hans eget Göteborg. Lilla och Stora bommen, hamnen, matroser, badande, män med fåglar är motiv som återkommer. I de till synes idylliska bilderna ryms även en svärta som är påtaglig. Sandberg var starkt engagerad mot de fascistiska strömningarna som växte sig allt starkare ute i Europa och även i Sverige. Han låter de svarta och grå inslagen verka tillsammans med den övriga färgen i en koloristisk enhet, där de svarta delarna kontrasterar mot de färgrika för att öka effekten. Sandberg återkommer till att skildra sin stad, men han klär inte staden i ett romantikens skimmer utan intresserar sig huvudsakligen för det vardagligt karakteristiska. De gråsvarta inslagen är återkommande i hans motiv, där de huvudsakligen används som fond eller silhuett. De bryts ofta i en varm eller kall ton och tar ibland upp reflexer från omgivningen. Målningarna blir allt mer ett koncentrat av vardagens essentiella, representativa detaljer, som i Sandbergs måleri förvandlas till poesi. Detaljerna accentueras ofta i ett överraskande sammanhang. Sandberg sade själv "detaljer, lösryckta ur helheten, ger oss ofta en starkare upplevelse av helheten än helheten själv gör." (Nils Ryndel, Ivarson, Sandberg, Göransson , Schiöler, s. 85.) Att måla var säkerligen ett sätt för honom att förmedla en stark sinnlig upplevelse på ett visuellt plan; att återge långt mer än det uppenbara-men med visuella medel. I Skuggan på matbordet ser vi en mogen konstnär som i det vardagliga motivet utmanar måleriet. Sandberg låter ljuset och skuggorna spela med färgerna i bordets frukter och grönsaker. Grundligt och tematiskt använder sig Sandberg av färgen och formen i sina målningar för att verkligen undersöka "seendet". Hur får man ögat att se förbi det invanda - och därmed begränsande - och i stället spränga gränser och öppna för nya världar? I en intervju med Bertil Sundborg sade Sandberg att "konstnärerna äro till för att uppdaga hela verkligheten." Det är i gränslandet mellan det tilltalande igenkänneliga och det mörka bråddjupet som det bränner till i Sandbergs måleri och får oss att ana en dimension bortom det sedda.