Beschreibung:

GÖSTA ADRIAN-NILSSON 1884-1965 Knäböjande soldat Signerad och daterad GAN -27. Olja på pannå, 53,5 x 33,5 cm. PROVENIENS Galerie Moderne, Stockholm, nr 15 Dr Fredrik Liepe, Lund Fru Eva Liepe, Malmö UTSTÄLLD GAN - retrospektiv, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1958, nr 136 GAN och Wiwen Nilsson, Lunds konsthall 1977, nr 156 GAN, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1984, nr 242 Riksförbundet för bildande konst, utställning 14 GAN, Riksförbundet för bildande konst, utställning 297 LITTERATUR Gunnar Liepe och Nils Wedel Gösta Adrian-Nilsson Lund 1934, omnämnd sidan 16, avbildad sidan 17 Nils Lindgren: Gösta Adrian-Nilsson Stockholm 1949, avbildad 149 När GAN lämnar den germanska konstvärlden för att i början av 1920-talet ta del av den franska esprin, med dess logik och balans, övergår han till en klart syntetisk form av kubism som kommer betraktaren till del i Knäböjande soldat. I sann kubistisk anda bortser konstnären från ljustets och rörelsens inverkan på motivet och målar istället sin föreställning, sin idé, om det avbildade, i detta fall en knäböjande soldat. Målningen från 1927 är ett typiskt exempel på hur GAN utnyttjat kraftkomponenterna. Färgen är inte den traditionella, som betingats av impressionisternas system, utan en efter motivet stämd sammanställning. Fil. dr Gregor Paulsson, gammal bekant till GAN från Lund, var vid sidan av sin tjänst på Nationalmuseum, också verksam som konstkritiker. Paulsson var en viktig samtalspartner och ett stort stöd för GAN och genom Paulssons initiativ förvärvade Nationalmuseum 1920 två teckningar och en akvarell. Det var första gången verk av GAN köptes in till ett museum. Paulsson var en av de få kritiker som tidigt insåg GAN:s storhet och 1920 skriver han i första numret av den norska tidskriften Konst og Kultur om kubismen och dess svenska företrädare och ger där GAN huvudrollen: - Den intressantaste kubisten i Sverige är emellertid Gösta Adrian-Nilsson Han har med störst intensitet och större konsekvens än någon annan gått fram de kubistiska vägarna. Han är den ende om vilken man kan tala om en kubistisk rumsuppfattning, ty han har definitivt övergivit det konventionella bildschemat utan att lämna någon rest kvar.